Elisabet Ros minnesanteckningar från Färöarna

Efter ett drygt års förväntningar så är den Nordiska bröstcancerkonferensen ett minne blott – men

vilket minne sen! Naturen, kargheten och färöingarnas villkor. En fantastisk resa till en fantastisk

plats, en spännande och välordnad konferens. Minnet av alla möten med mina nordiska medsystrar

för jag med mig – tankarna också, med den som på samma sätt som jag drabbats hårt men på

platser där inte motsvarande resurser som vi själva har – finns och det är förstås enorma skillnader.

Det var många intressanta föredrag bl.a. behandlingsmöjligheter av bröstcancer, cancer och

biverkningar av behandling kan ha kroppsliga och psykologiska följder som kan påverka sexliv och

kvalitet i ett parförhållande.

En man berättade om sin och sin frus cancerresa och våndan av att stå på sidan och inte kunna göra

någonting som anhörig, men så viktig med sitt stöd.

En fäörisk kvinna berättade att hennes dotter skulle konfirmeras och själv var hon gravid i 3:e

månaden. Hennes familj ordnade en fest då hon fyllde 40 år i slutet av april och livet kändes bra.

Men en vecka senare faller världen ihop då konstateras att hon fått bröstcancer och måste opereras

6 veckor innan barnets skulle födas, så det blev kejsarsnitt. Så fick mor och son fraktas till

Reykjavik på Island på behandlingar då det inte finns dom möjligheterna på Färöarna. I dag mår

mor och son bra. Det är som sagt nyttigt och intressant att komma att träffa människor från andra

länder.

På lördagen fick åka med på en busstur till Kirkjubö, där vi besökte Magnuskatedralen och Sankt

Oloav Kirke och en samling hus som gått i 16 generationers släktled och är fortfarande bebott, det

var helt fantastiskt att se.

Det är en fantastisk känsla att sitta i samma rum som 145 damer som har gått genom samma

sjukdom och som vet vad man pratar om. Jag är så tacksam att jag har fick åka till Färöarna.

Bästa Hälsningar Elisabeth Ros BCF Aurora